mikaelaisraelsson

Idag har varit en minst sagt jobbig dag.
En sån där dag då allt går fel, och jag inte är som jag brukar,
utan typ ofokuserad, omotiverad, glömsk och förvirrad.

Det började med att jag skulle åka och lämna in Davids bil på service
i Sikeå (han är i Örebro och kan därför inte göra det själv).
Jag lämnade in den, och gick sedan för att vänta på bussen hem.

Eftersom det var några snubbar som höll på att städa busskuren så ville jag
inte stå där inne och vara i vägen, så jag stod på kurens baksida istället.
Där stod jag då och tittade mot Skellefteå-hållet i väntan på bussen.
Och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Ingen buss.

Just när jag höll på att ge upp och gick runt hörnet på busskuren så ser jag den.
Bussen hade precis åkt förbi busskuren
(eftersom den inte såg puckot som stod bakom den),
och var nu påväg att köra ut på e4an.
"MEN WHYYYY! KOM TILLBAAAKA!" skrek jag inte.
Den kom alltså från Robertsfors, inte från e4an som jag hade stått och kollat på.
Ägd, kan man säga att jag blev.

Nästa buss hem gick inte förrän två timmar senare.
What to do?
Jo jag fick snällt gå och hämta bilen igen och köra hem med den.
Det var ju bara lite sådär lagom pinsamt.

Två timmar senare körde jag tillbaks till Sikeå och lämnade bilen. Igen.
Precis när jag kom ut därifrån ser jag en buss som svänger in vid busskuren,
så jag börjar kuta och hinner precis med den. Väl inne i bussen börjar jag leta
efter mitt busskort. Men tror ni att jag hade det med mig? Nej.
Det låg nämligen i min andra jacka, som jag hade haft på mig tidigare.
Jag börjar frenetiskt leta efter pengar, och frågar chauffören vad det kostar
för ett barn till Bygdeå. "Sexton kronor" svarar han, märkbart stressad.
Jag hade femton.

"Jaja, jag tar det! Jag tar det!" utbrast han.
Såå..tack Gud för stressade busschaufförer!

Jag är med andra ord väldans glad att jag aldrig kommer behöva
uppleva denna dag igen. Amen.