mikaelaisraelsson

Jag trodde faktiskt att jag skulle klara mig från
att bli lurad igår på första april, men icket.

Lureriet (yes, that's a word) började redan för
några dagar sedan när min farmor frågade mig
ifall jag och David skulle vara i stan på söndag.
Jag sa att vi skulle det, och då frågade hon om
hon och farfar kunde få komma förbi och fika
på eftermiddagen, innan de skulle gå på bio.

Det fick de såklart!

Väl på söndagen drog jag och David ut på en
kortare shoppingrunda (Jysk, Rusta och Biltema).
Vi köpte en stor, vit bokhylla på Jysk som vi började
montera ihop så fort vi kom hem. Jag var helt säker
på att vi skulle hinna sätta ihop hyllan innan farmor
och farfar skulle komma, men innan vi var klara
så ringde de och sa att de stod i trappuppgången.
"Vi har glömt vilken våning han bodde på!" sa de.

Jag gick då själv ut i trappuppgången för att
ropa upp dem till högsta våningen. Till min
stora förvåning möttes jag av småkusinerna
Benjamin, Gabriel, Alma och Axel! Snart kom
även faster Pia, Petra och hennes karl Mehrzad
upp för trappan, och till sist- farmor och farfar.

Jag ropade på David, som fick lika stora ögon som jag
när han såg alla släktingar myllra upp för trappan.

"Nu blev ni allt lurade!" ropade farmor.
De skulle ju alltså inte alls se på bio, utan
hade planerat hela tiden att överraska oss med
en förlovningsfest hemma hos David.

Och OM vi blev överraskade!

(fortsättning följer..)