Isn't she lovely?

Denna skönhet fick jag hem igår.
Visst är hon vacker?

(Ja, det är en hon)



Now let's see what this baby can do!

It's all part of growing up.

"Hej allesammans.
Mikaela heter jag. Jag är 19 år gammal
och..jag har just lärt mig tvätta."

Tragiskt.
Men sant.

Visst har jag väl vetat hur man gör
på ett UNGEFÄR tidigare, men jag har
ändå aldrig känt mig så säker att jag skulle
våga tvätta utan målsmans (mammas) sällskap.

Men nu, NU förstår jag!

Jag vet precis ifall vi har mjukt eller hårt vatten.
Jag vet precis hur varmt man ska tvätta strumpor och handdukar.
Jag vet precis vilka kläder man inte ska blanda,
och även vilka kläder man kan blanda om det krisar.

Nu återstår bara ett problem..

JAG KAN INTE SLUTA TVÄTTA!!

I'm a sick, sick person.


Nu behöver jag åtminstone inte leva efter ovanstående motto längre.

Dagens affirmation.


”Jag accepterar mina begränsningar
och ökar mitt välbefinnande”.

Min vän, mitt allt, min Snickers.

Mitt blodsocker är verkligen inte att leka med.

Det är allmänt känt i min umgängeskrets att jag
blir grinig när jag inte har ätit på några timmar, och
då gäller det verkligen att hålla sig borta från mig!

Någon som har fått erfara det är min älskade David.

Ett exempel:
Vi var och köpte grejer till Davids nya
lägenhet för några veckor sedan. När vi
kom till Rusta var jag så låg att jag slutade
prata helt och hållet, vilket är ett ganska säkert
tecken på att det är något som är fel med mig. :P

Dessutom så var jag tvungen att sätta mig
ner på varje stol vi passerade.

Jag fick lov att köpa en två Snickers för att överleva fram till lunch.

Ett annat exempel:
Jag var med David och handlade mat på ICA,
också kring lunchtid. Det slutade med att jag
även där fick investera i en två Snickers, eftersom
benen höll på att vika sig och det kändes som att
rummet snurrade. Inte så värst angenämt, nej.

Det måste vara något ärftligt, för både
Sandra (syster) och mamma är precis likadana.

Det var med andra ord inte så kul när
vi alla tre bodde i samma hus och alla
var hungriga samtidigt. Stackars pappa.


Ack, vad vore jag utan dig?

Så går det när man har för mycket pengar.

Igår impulsbeställde jag en iPhone 4S, bara sådär.

Jag har visserligen funderat länge på att byta ut min
Xperia X10mini PRO eftersom den har börjat lagga
nåt så fruktansvärt, men mot en snordyr iPhone..?

Det hade jag inte planerat.

David köpte en sådan telefon för inte så länge sedan.
Han är helt kär i den och tyckte jag skulle köpa
en likadan- so I did. Så svårövertalad är jag. :P

Nu väntar jag med spänning för att se
ifall jag blir lika tokförälskad i den!



Jag känner minst en pappa som skulle kunna döda för en sån här.

Gissa vilken.


Vuxenpoäng.

I helgen har jag och David städat bilen,
diskat, promenerat till coop och handlat,
lagat seriös mat, bakat och städat lägenheten.

Yep. Jag tror att vi håller på att bli vuxna till slut.


Kvällens middag.

Kvällens experiment.

Just nu befinner jag mig i stan i Davids nya lägenhet.

Jag kände för att baka något, men eftersom David inte
har hunnit köpa allt man behöver för att göra
en vanlig sockerkaka så fick jag improvisera lite.

Han hade ingen vanlig sockerkaksform.
Däremot en hjärtformad. Mycket sött.

Istället för smör så fick jag använda mjölkfritt Milda.
Men det är väl inte så noga, right?

Sedan hade han inte ströbröd, så ja..jag tog Digestive.


Vet inte om vi ska våga äta den eller om vi bara ska slänga den direkt?

Enough is enough.

I samband med ett nytt år är det många
av oss som börjar lova massa saker.

"Jag lovar att sluta röka"
"Jag lovar att gå ner 5 kilo"
"Jag lovar att sluta äta godis"

Jag är fullt medveten om att de flesta av dessa
löften oftast rinner ut i sanden efter bara några
månader- ibland redan efter några veckor.

Ändå har jag i år lovat mig själv en massa saker:
  • Jag lovar att få mer sömn.
  • Jag lovar att börja träna.
  • Jag lovar att sluta säga ja till allt och alla.
  • Jag lovar att sluta stressa upp mig över allt.
  • Jag lovar att sluta göra sådant som får mig att må dåligt.
  • Jag lovar att förändra sådant som jag
    är missnöjd över i mitt dagliga liv.
Ni ser. Det är inte lite saker jag lovar mig själv.
Men det är inte för lovandets skull som jag gör det.
Inte heller är det för någon annans skull.
Det är för min egen skull.

Jag mår inte bra.

Fysiskt sett är jag svag, otränad, trött, konstant förkyld och
har problem med allt från låsningar i ryggen till ett snett
bäcken, magkatarr, spänningshuvudvärk och ömma axlar.

Psykiskt sett är jag konstant stressad, orolig,
och blir ledsen och upprörd för ingenting.

Visserligen är detta inget nytt, men först nu har jag fått nog.
Jag ska inte behöva acceptera att jag mår såhär.
Speciellt inte eftersom det finns saker jag kan göra åt det.

Så nu tänker jag göra det.
För min skull.

"It's friday, friday!"

Eeeeenkligen heeelg!!

Det firar vi med en egobild och middag hos familjen Bygdemark!


Biljett säljes!

Har du alltid drömt om att gå på opera?
Har du alltid drömt om att se föreställningen "Carmen"?
Har du alltid drömt om att gå på opera med min familj?

Then today is your lucky day!

Jag säljer nämligen en biljett till en föreställning av "Carmen"
den 2/3 kl 19.00 på Norrlandsoperan, pga att jag fått förhinder.
Resten av min familj ska gå, så du får trevligt sällskap på köpet!

Priset för biljetten är 420 kr, men kan diskuteras vid snabb affär.

Du kan läsa mer om operan här.
Hör av dig om du har några frågor!


Tekniken hatar mig verkligen.

På tal om förra inlägget så har jag lyckats
somna med maskinen igång TVÅ nätter i rad nu.

"Men det gör inget" sa Östen.
"Den stänger av sig själv efter 30 minuter."

Jo tjena.

Jag vaknade halv sex både igår och idag
av att det stack och hade sig i ryggen.

Så nu har jag typ ont av träningsvärken som
man får av att ha maskinen igång i 7 h/natt istället.

Fördelen med det är ju att jag kommer bli biff!
Åtminstone på ryggen.

Electrified.

Igår var jag hos Östen Burström (sjukgymnast i Robertsfors).
Jag hade haft ont i ryggen i typ två månader, och i söndags
fick jag så ont att jag knappt kunde röra på mig.

Min älskade syster lyckades då fixa en tid åt mig hos Östen igår
eftermiddag, och när han hade tittat (?!) på mig en stund
konstaterade han att jag hade tre låsningar i ryggen,
samt ett bäcken som var helt åt fanders.

Han kopplade upp mig på en s.k TENS
(Transkutan Elektrisk Nervstimulering).

Det är små plattor som ger ifrån sig elektriska impulser, vilket
tvingar krampande muskler att börja arbeta igen så att smärtan släpper.

Så här ser det ut:



Maskinen fick jag sedan låna med mig hem, för att
kunna upprepa behandlingen själv tre gånger per dag.

Nu hoppas jag bara att det hjälper!

Känns skönt att ni är på min sida.

Ni hade förresten rätt angående detta inlägg.
Det var alltså en giraff jag hade ritat.

Några av er gissade visserligen att det var en "ko",
men det behöver vi inte låtsas om.

Låt oss istället stoltsera över det faktum att
min paint-skills inte är så värdelösa som Andreas tyckte.

In his face.


Jag är bra på andra saker.

Igår spelade jag och min kära vän och arbetskollega
Andreas "Pictionary" de sista sega minuterna på jobbet.
Dvs jag ritade en bild i Paint och han gissade vad det föreställde.

Nu vet jag att jag inte är Picasso direkt, men inte
sjutton ska det vara så omöjligt att se vad detta föreställer?



Andreas lyckades efter typ 2349 försök.
Snälla säg att det är honom och inte mig det är fel på.

Året var 2011, del 2.

Fortsättning på detta inlägg.

13. Familjen Israelsson hade garageloppis.


14. Jag sade adjö till världens bästa Andreas.


15. Jag köpte en Nikon D90 (bästa köpet ever).


16. Jag hälsade på systeryster i Luleå.


17. Jag hjälpte min vän Adrian att spela
in en musikvideo till en av hans låtar.


18. Jag och David firade 2 år.


19. Pappa beslutade att David var svärsonsmaterial.


20. Jag köpte min första Onepiece. Ett mycket bra beslut.


21. Jag besökte Leo's Lekland för första gången.


22. Jag bjöd David på en hotellhelg i Piteå.


23. Jag fick en bild publicerad i Mellanbygden för första gången.


24. Jag och Andreas byggde jordens mest misslyckade pepparkakshus.


25. Jag och Adrian lade upp en låt vi gjort på Youtube.

Jag har nog gjort mycket mer än så,
men det tänker jag inte tråka ut er med!

Now let's just hope that the best is yet to come.

Året var 2011, del 1.

Som sig bör så tänkte jag nu göra
en kort sammanfattning av mitt 2011.

Klicka på länkarna för att läsa mer!

1. Jag deltog i de fyra TV-gudstjänsterna som
spelades in i Pingskyrkan i Robertsfors.


2. Jag blev introducerad för världens bästa TV-serie: "Miranda"!


3. Jag fixade världens bästa praktikplats på Björkstadens Djurklinik.


4. Jag besökte Davids släkt i Ljustorp för första gången.


5. Jag klämde i mig sju semlor innan fettisdagen.


6. Jag åkte till Kolmården på klassresa.


7. Jag följde med Lissan till The Studio.


8. Jag besökte Glassmässan för första gången.


9. Vi firade församlingens 90-årsdag med läger i Dalkarlså.


10. Jag och Ellen tog våra benvaxningsoskulder.

11. Jag tog studenten.


12. Jag spelade paintball för första gången.
(Inte jag på bilden dock, utan Ellenpellen)


Fortsättning följer!

Vad ska jag nu skylla på?

Och så hände det sig att Micka skrev ett helt
blogginlägg och något så meningslöst som nagellack.

Det har visserligen hänt en eller två gånger tidigare,
men då kunde jag ju skylla på att jag var ung och dum.

Nu kan jag inte göra det längre.
Det är det sämsta med att bli vuxen.

Anyways.
Jag gillar mitt nagellack.

Det var bara det jag ville säga.
Så..ja. Nu vet ni det.


The new year.

Oavsett om du har haft ett bra år
eller ett riktigt himla värdelöst skitår,
så gör det detsamma. Nu är det nämligen
dags att lämna det gamla bakom sig och gå in
i ett nytt år med glädje, spänning och förväntan.

Kanske har du ett nyårslöfte som du tänker försöka leva efter.
Kanske har du drömmar och mål som du hoppas på att uppnå under 2012.
Kanske ber du bara till Gud att detta år ska bli bättre än det förra.
Kanske ber du att det ska bli precis lika bra.

Oavsett vilket så vill jag önska dig lycka till.
Jag tror att du kan uppnå precis allt du vill,
om du bara är villig att kämpa för det.

Och kom ihåg- "Livet är inte dagarna som går, utan dagarna man minns".

GOTT NYTT ÅR!


RSS 2.0
Design by Tasnim