mikaelaisraelsson

Mitt blodsocker är verkligen inte att leka med.

Det är allmänt känt i min umgängeskrets att jag
blir grinig när jag inte har ätit på några timmar, och
då gäller det verkligen att hålla sig borta från mig!

Någon som har fått erfara det är min älskade David.

Ett exempel:
Vi var och köpte grejer till Davids nya
lägenhet för några veckor sedan. När vi
kom till Rusta var jag så låg att jag slutade
prata helt och hållet, vilket är ett ganska säkert
tecken på att det är något som är fel med mig. :P

Dessutom så var jag tvungen att sätta mig
ner på varje stol vi passerade.

Jag fick lov att köpa en två Snickers för att överleva fram till lunch.

Ett annat exempel:
Jag var med David och handlade mat på ICA,
också kring lunchtid. Det slutade med att jag
även där fick investera i en två Snickers, eftersom
benen höll på att vika sig och det kändes som att
rummet snurrade. Inte så värst angenämt, nej.

Det måste vara något ärftligt, för både
Sandra (syster) och mamma är precis likadana.

Det var med andra ord inte så kul när
vi alla tre bodde i samma hus och alla
var hungriga samtidigt. Stackars pappa.


Ack, vad vore jag utan dig?