mikaelaisraelsson

I samband med ett nytt år är det många
av oss som börjar lova massa saker.

"Jag lovar att sluta röka"
"Jag lovar att gå ner 5 kilo"
"Jag lovar att sluta äta godis"

Jag är fullt medveten om att de flesta av dessa
löften oftast rinner ut i sanden efter bara några
månader- ibland redan efter några veckor.

Ändå har jag i år lovat mig själv en massa saker:

• Jag lovar att få mer sömn.
• Jag lovar att börja träna.
• Jag lovar att sluta säga ja till allt och alla.
• Jag lovar att sluta stressa upp mig över allt.
• Jag lovar att sluta göra sådant som får mig att må dåligt.
• Jag lovar att förändra sådant som jag
  är missnöjd över i mitt dagliga liv.

Ni ser. Det är inte lite saker jag lovar mig själv.
Men det är inte för lovandets skull som jag gör det.
Inte heller är det för någon annans skull.
Det är för min egen skull.

Jag mår inte bra.

Fysiskt sett är jag svag, otränad, trött, konstant förkyld och
har problem med allt från låsningar i ryggen till ett snett
bäcken, magkatarr, spänningshuvudvärk och ömma axlar.

Psykiskt sett är jag konstant stressad, orolig,
och blir ledsen och upprörd för ingenting.

Visserligen är detta inget nytt, men först nu har jag fått nog.
Jag ska inte behöva acceptera att jag mår såhär.
Speciellt inte eftersom det finns saker jag kan göra åt det.

Så nu tänker jag göra det.
För min skull.