att lämna en bit av sig själv.
Saker som jag har gjort kanske för sista gången, och
saker som jag kanske inte kommer göra igen på väldigt länge.
Till den första kategorin hör att jag har sagt upp mig från jobbet.
Jag slutar dock inte förrän om två månader, vilket bör bli
lagom om jag sedan ska börja plugga. Jag säger "om",
trots att jag är ganska säker på att jag tar mig in någonstans.
Jag vill inte låta allt för självsäker bara, ifall det visar sig att
jag inte ALLS kommer in på något av programmen jag sökt till.
På ett sätt känns det ganska skumt att jag ska sluta.
Jag har ju trots allt jobbat här i snart tre år.
Samtidigt känns det ganska bra. Det är dags att gå vidare.
Till den andra kategorin hör att jag igår var på
Musikskolans vårkonsert i Robertsfors. Det har varit
en tradition som vi har anammat ända sedan jag och
mina syskon själva började spela för Musikskolan.
Vem vet när jag får chansen att åka dit nästa gång?
Det känns lite ledsamt att lämna dessa saker bakom mig.
Små, små bitar av mig själv som jag kanske aldrig får tillbaks.
Men egentligen gör jag ju bara plats för nya bitar.
Bitar som jag hoppas ska falla på plats i och med att jag
flyttar hemifrån, börjar på en ny skola i en ny stad och
får nya vänner (utan att för den skull glömma mina "gamla").
Det är med vemod, men mest med nyfikenhet som jag
försiktigt vänder blad och går vidare. Nu är jag redo.
Sv: Jo, alltså.. Det är står Umeå 3-1 Saxnäs, eller fyra om man ska räkna med mig också. Och det är ju bara jag som hindrar mig från att göra det jag vill. Jag måste väl ha nåt fel som gör att jag är typ.. För feg för att avanmäla mig. På nåt sätt känns det som att jag ska "svika" mina arbetskamrater. Men ska jag vara ärlig tror jag inte att nån kommer sakna mig om jag inte far. Och nu blev det värsta långa utläggningen här men det är nog bara ett steg i att försöka övertala mig själv till att avanmäla mig.
Och för att skriva något om inlägget också: Det kommer bli awesome! Man lämnar saker bakom sig men samtidigt hittar man massa nya saker framför sig. Det kan vara lite läskigt men också väldigt spännande och roligt! Och nej, du får absolut inte glömma dina gamla vänner! För jag antar att jag räknas till en av dem? ^^
Sötis vilka djupa tankar du bär på,, allt kommer att bli bra med en sån livsgnista du har engagemang bland ungd. i kyrkan,, du bryr dej , du uppmuntrar hinner ok med lilla jag! Kram
Grymt stolt över dig!
Det kanske känns läskigt nu och det är nog för du inte ser resultatet. Men man kan icket se in i framtiden och du formar själv den, så GO GIRL! :D
Vart är det du har sökt? Eller.. vart kommer du flytta?
