Såhär i efterhand.
De senaste dagarna har utan tvekan varit de
bästa och mest omvälvande dagarna i mitt liv.
Samtidigt har allt känts så galet overkligt!
Först NU börjar det sjunka in att jag faktiskt
är förlovad. Att David inte längre är min
pojkvän, utan min fästman! Helt sjukt.
Men nu känner jag ändå att jag har
fått ur mig det jag har velat säga, så nu lovar
jag att (försöka) sluta tjata om förlovningen.
bästa och mest omvälvande dagarna i mitt liv.
Samtidigt har allt känts så galet overkligt!
Först NU börjar det sjunka in att jag faktiskt
är förlovad. Att David inte längre är min
pojkvän, utan min fästman! Helt sjukt.
Men nu känner jag ändå att jag har
fått ur mig det jag har velat säga, så nu lovar
jag att (försöka) sluta tjata om förlovningen.
Presents.
Dessa presenter fick vi jag och David på
förlovningsfesten i lördags. Det är sjukt kul att få
saker tillsammans, eftersom sakerna blir "våra",
istället för bara hans eller bara mina.
En skål, en supermysig filt och två ljuslyktor i min favoritfärg. ♥
förlovningsfesten i lördags. Det är sjukt kul att få
saker tillsammans, eftersom sakerna blir "våra",
istället för bara hans eller bara mina.
En skål, en supermysig filt och två ljuslyktor i min favoritfärg. ♥
Förlovningsmiddag.
I lördags hade våra söta föräldrar ordnat en
liten förlovningsmiddag för mig och David.
Det var vi, Mellbergs och Israelssons (minus Sandra).
Hur mysigt som helst!
Det blev lite bröllopssnack vid bordet, vilket
fick allt att kännas så sjukt verkligt helt plötsligt.
Vi SKA verkligen gifta oss liksom!!
Kvällens middag- köttfärsrulle med grönsallad.
Efterrätt- prinsesstårta á la mamma..
..och prinsesstårta á la Davids mamma.
Min fina fästman. ♥
Diabildsvisning, a.k.a:
"Hitta-så-många-nakenbilder-på-Mikaela-som-
-möjligt-och-visa-för-hennes-blivande-släktingar".
TUSEN tack för en fin kväll, kära familj(er)!
Vi älskar er! ♥
liten förlovningsmiddag för mig och David.
Det var vi, Mellbergs och Israelssons (minus Sandra).
Hur mysigt som helst!
Det blev lite bröllopssnack vid bordet, vilket
fick allt att kännas så sjukt verkligt helt plötsligt.
Vi SKA verkligen gifta oss liksom!!
Kvällens middag- köttfärsrulle med grönsallad.
Efterrätt- prinsesstårta á la mamma..
..och prinsesstårta á la Davids mamma.
Min fina fästman. ♥
Diabildsvisning, a.k.a:
"Hitta-så-många-nakenbilder-på-Mikaela-som-
-möjligt-och-visa-för-hennes-blivande-släktingar".
TUSEN tack för en fin kväll, kära familj(er)!
Vi älskar er! ♥
Ifall ni undrar..
Omväxling förnöjer.
Har just testat ett av de nya nagellacken som jag fick hem förra veckan. Jag klarar inte av att ha samma nagellack i mer än en vecka i sträck, utan måste variera mig ofta. Någon som känner likadant?
Hoppas nu bara att det är bra. I så fall vet jag varifrån jag ska köpa nagellack i fortsättningen!
Lite spontanitet har ingen dött av.
När David slutat jobba drog vi ner på stan och åt middag på Rhodos. Efteråt bestämde vi oss lite spontant för att gå på bio. Det blev "Jack and Jill" med Adam Sandler, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad! Riktigt rolig var den!
Nu blir det fredagsmys framför "Minuten" med min karl. Love it!
Ringarna.
Ringen jag fick (men även Davids ring)
valde vi ut för nästan ett år sedan.
Vi hade gått runt i 4-5 olika juvelbutiker
och testat olika storlekar och modeller,
men det slutade ändå med att vi bestämde
oss för att beställa dem från Internet.
Dels för att det skulle bli typ hälften så dyrt,
och dels för att butikerna vi besökt inte hade
ringar i det material vi (=läs jag) ville ha.
Materialet heter "palladium", och är en ganska sällsynt metall.
Den är glansig och silvervit, och har liknande egenskaper
och utseende som platina. Platina är dock mer än dubbelt så dyrt.
Palladium står emot korrosion, och missfärgas inte och oxideras
inte av syret i luften som det billigare alternativet silver gör.
Vi beställde dock inga ringar där och då, utan det
ville David göra själv när det "började närma sig".
Min ring är 3 mm bred, och Davids 4 mm.
Inuti båda ringarna står det "Jag är din pusselbit".
Det är ett uttryck som summerar vårt förhållande ganska bra.
valde vi ut för nästan ett år sedan.
Vi hade gått runt i 4-5 olika juvelbutiker
och testat olika storlekar och modeller,
men det slutade ändå med att vi bestämde
oss för att beställa dem från Internet.
Dels för att det skulle bli typ hälften så dyrt,
och dels för att butikerna vi besökt inte hade
ringar i det material vi (=läs jag) ville ha.
Materialet heter "palladium", och är en ganska sällsynt metall.
Den är glansig och silvervit, och har liknande egenskaper
och utseende som platina. Platina är dock mer än dubbelt så dyrt.
Palladium står emot korrosion, och missfärgas inte och oxideras
inte av syret i luften som det billigare alternativet silver gör.
Vi beställde dock inga ringar där och då, utan det
ville David göra själv när det "började närma sig".
Min ring är 3 mm bred, och Davids 4 mm.
Inuti båda ringarna står det "Jag är din pusselbit".
Det är ett uttryck som summerar vårt förhållande ganska bra.
Jag borde förlova mig oftare.
Skämt åsido.
Så här många besökare har jag då aldrig
haft på en dag, och lär aldrig få det igen!
Rent spontant skulle jag tro att
det har något med detta att göra.
Men det är bara en gissning.
Så här många besökare har jag då aldrig
haft på en dag, och lär aldrig få det igen!
Rent spontant skulle jag tro att
det har något med detta att göra.
Men det är bara en gissning.
Sanningen om mössan.
Efter David friat (som Ni kan läsa om här och här)
så berättade han för mig att när han sa till mig
att han skulle gå iväg för att hämta sin mössa
så hade han i själva verket gått och frågat min
far ifall det var okej att han fick gifta sig med mig.
Pappa hade bara börjat flina, och sagt:
”Jag vill att hon gifter sig med någon som kan
ta hand om henne, och det vet jag att du kan.”
”Såå..är det okej alltså?” undrade David.
”Men vad tror du?” sa pappa och gav honom en kram.
Jag tyckte väl att det var skumt att han var borta
så länge bara för att hämta en mössa!
Hur som helst så smalt jag helt och hållet
när David berättade detta för mig.
Man måste ju bara älska de där karlarna! <3
så berättade han för mig att när han sa till mig
att han skulle gå iväg för att hämta sin mössa
så hade han i själva verket gått och frågat min
far ifall det var okej att han fick gifta sig med mig.
Pappa hade bara börjat flina, och sagt:
”Jag vill att hon gifter sig med någon som kan
ta hand om henne, och det vet jag att du kan.”
”Såå..är det okej alltså?” undrade David.
”Men vad tror du?” sa pappa och gav honom en kram.
Jag tyckte väl att det var skumt att han var borta
så länge bara för att hämta en mössa!
Hur som helst så smalt jag helt och hållet
när David berättade detta för mig.
Man måste ju bara älska de där karlarna! <3
Frieriet, del 2.
Fortsättning på detta inlägg.
När David väl kom tillbaka så tyckte jag att han verkade
lite konstig, men tänkte inte så mycket mer på det.
En stund senare började jag frysa, och
frågade David om vi inte skulle gå in.
”Inte än”, fick jag som svar.
Så vi stannade ett tag till, men till slut
så reste jag på mig och sa ännu en gång
att vi borde börja gå in, då jag såg att
även David hade börjat huttra.
”Jag han ta in renskinnen om du släcker
marschallerna” sa jag, men innan jag
hunnit längre än så, svarade David
”Vi måste stanna en liten stund till”.
Jag fattade ingenting, och började
undra varför han betedde sig så konstigt.
Helt ur det blå tog David sedan mina händer
och gick ner på knä. Efter det så minns jag att
mina ögon blev stora som tefat, innan
jag började skrika. Och jag skrek. Och skrek.
David bara flinade och sa till sist:
”Mikaela, vill du gifta dig med mig?”
(Han kan ha sagt något mer innan också, men det
hörde jag inte. Ni vet. På grund av att jag skrek.)
Han tog sedan fram en svart ask ur jackfickan,
vilket ledde till att jag började skrika ännu mer.
Jag trodde först att han skojjade, men när jag
insåg att han inte gjorde det så fick jag fram:
”Jag måste sätta mig ner!!!”
Han frågade om det var ett ”Ja”?
”Ja, ja, ja!” fick han till svar.
Han trädde min ring på mitt vänstra ringfinger,
och jag gjorde detsamma med hans ring.
Inte ens då förstod jag vad som hade hänt.
Ärligt talat så har jag fortfarande inte gjort det!
Det enda jag vet är att jag aldrig i mitt liv
har varit så lycklig som jag är nu.
Jag älskar dig David.
Alltid din. ♥
När David väl kom tillbaka så tyckte jag att han verkade
lite konstig, men tänkte inte så mycket mer på det.
En stund senare började jag frysa, och
frågade David om vi inte skulle gå in.
”Inte än”, fick jag som svar.
Så vi stannade ett tag till, men till slut
så reste jag på mig och sa ännu en gång
att vi borde börja gå in, då jag såg att
även David hade börjat huttra.
”Jag han ta in renskinnen om du släcker
marschallerna” sa jag, men innan jag
hunnit längre än så, svarade David
”Vi måste stanna en liten stund till”.
Jag fattade ingenting, och började
undra varför han betedde sig så konstigt.
Helt ur det blå tog David sedan mina händer
och gick ner på knä. Efter det så minns jag att
mina ögon blev stora som tefat, innan
jag började skrika. Och jag skrek. Och skrek.
David bara flinade och sa till sist:
”Mikaela, vill du gifta dig med mig?”
(Han kan ha sagt något mer innan också, men det
hörde jag inte. Ni vet. På grund av att jag skrek.)
Han tog sedan fram en svart ask ur jackfickan,
vilket ledde till att jag började skrika ännu mer.
Jag trodde först att han skojjade, men när jag
insåg att han inte gjorde det så fick jag fram:
”Jag måste sätta mig ner!!!”
Han frågade om det var ett ”Ja”?
”Ja, ja, ja!” fick han till svar.
Han trädde min ring på mitt vänstra ringfinger,
och jag gjorde detsamma med hans ring.
Inte ens då förstod jag vad som hade hänt.
Ärligt talat så har jag fortfarande inte gjort det!
Det enda jag vet är att jag aldrig i mitt liv
har varit så lycklig som jag är nu.
Jag älskar dig David.
Alltid din. ♥
Frieriet, del 1.
Då var det gjort.
Den 18 mars 2012 förlovade vi oss- jag och David.
Jag vet att många av er är nyfikna på att veta
hur det gick till, så här har ni halva storyn!
(Det kommer en del 2 också)
I helgen har David varit med min far och bror
på ett s.k ”Skotersafari” i Sorsele/Ammarnäs.
När de var påväg hem igår så smsade David mig
och sa att han tyckte att vi borde fira när han kom
hem, i och med att det var vår 2,5-årsdag.
”Visst” sa jag. ”Vad ska vi då hitta på?”
”Picknick! Med marschaller och renskinn!” föreslog David.
Tydligen skrev han även: ”Jag vet ett place! ;)”, men
det missade jag helt! Jag återkommer till det lite senare.
Hur som helst- jag började förbereda vår picknick
genom att plocka fram lite fika och koka varm choklad.
När David sa att de snart var hemma så gick jag ut på
baksidan och bredde ut några renskinn i snön,
tände några marschaller och smsade till David att
han skulle gå direkt till baksidan när han var hemma.
”Baksidan?” undrade han.
”Ja? Jag har fixat allt!” skrev jag tillbaks.
”Men jaha..okej. Men då får vi ha picknick på
mitt ställe sen! :P” fick jag till svar.
Jag frågade om jag hade klantat mig,
och sa att jag inte hade fattat att han hade
planerat att åka till något särskilt ställe.
”Jag skrev faktiskt att jag skulle välja plats. :P”
svarade han. ”Men det går nog bra ändå!”
När han väl kom hem så satt jag på baksidan
och väntade på honom. Vi fikade och berättade
för varandra vad vi hade gjort de senaste dagarna,
och hade det allmänt mysigt. Plötsligt säger
David att han måste gå och hämta sin mössa.
Han försvinner, och blir borta mycket längre än han borde.
(fortsättning följer..)
Den 18 mars 2012 förlovade vi oss- jag och David.
Jag vet att många av er är nyfikna på att veta
hur det gick till, så här har ni halva storyn!
(Det kommer en del 2 också)
I helgen har David varit med min far och bror
på ett s.k ”Skotersafari” i Sorsele/Ammarnäs.
När de var påväg hem igår så smsade David mig
och sa att han tyckte att vi borde fira när han kom
hem, i och med att det var vår 2,5-årsdag.
”Visst” sa jag. ”Vad ska vi då hitta på?”
”Picknick! Med marschaller och renskinn!” föreslog David.
Tydligen skrev han även: ”Jag vet ett place! ;)”, men
det missade jag helt! Jag återkommer till det lite senare.
Hur som helst- jag började förbereda vår picknick
genom att plocka fram lite fika och koka varm choklad.
När David sa att de snart var hemma så gick jag ut på
baksidan och bredde ut några renskinn i snön,
tände några marschaller och smsade till David att
han skulle gå direkt till baksidan när han var hemma.
”Baksidan?” undrade han.
”Ja? Jag har fixat allt!” skrev jag tillbaks.
”Men jaha..okej. Men då får vi ha picknick på
mitt ställe sen! :P” fick jag till svar.
Jag frågade om jag hade klantat mig,
och sa att jag inte hade fattat att han hade
planerat att åka till något särskilt ställe.
”Jag skrev faktiskt att jag skulle välja plats. :P”
svarade han. ”Men det går nog bra ändå!”
När han väl kom hem så satt jag på baksidan
och väntade på honom. Vi fikade och berättade
för varandra vad vi hade gjort de senaste dagarna,
och hade det allmänt mysigt. Plötsligt säger
David att han måste gå och hämta sin mössa.
Han försvinner, och blir borta mycket längre än han borde.
(fortsättning följer..)
Smakråd!
Vad tycker ni om dessa skor?
Lite tuffa, visst?
Jag försöker gå emot trenden att
bara köpa svarta skor nämligen.
Svart är trök.
Och det bästa är att jag har en
handväska i EXAKT samma färg!
Kommentera gärna!
Lite tuffa, visst?
Jag försöker gå emot trenden att
bara köpa svarta skor nämligen.
Svart är trök.
Och det bästa är att jag har en
handväska i EXAKT samma färg!
Kommentera gärna!
Unulf.
Inatt drömde jag att jag födde barn.
Eller..det var väl inte så mycket ett barn
som ett huvud. Ett litet, dockaktigt huvud.
Själva förlossningen var inte alls så smärtsam
som jag hade räknat med. Obviously.
Jag menar- det var ju som att klämma ut
en tennisboll istället för en vattenmelon.
Hur som helst.
När jag hade fött det lilla barnet huvudet
och höll det i min famn så fick jag
världens starkaste känsla inombords.
Det var som om alla mina moderskänslor
(som jag inte ens visste att jag hade)
slog igång samtidigt.
Jag hade fött ett barn.
Ett livs levande barn som var mitt eget.
Och trots att det inte var mer än ett huvud
så upplevde jag en kärlek till det som jag
aldrig tidigare känt. Det märkliga är att jag
fortfarande kommer ihåg det så tydligt.
Det är en fin känsla.
Nu längtar jag lite mer efter att bli mamma.
Dock så vore det ju trevligt om mina barn
har mer än bara huvuden. Om man får vara kräsen.
Typ såhär såg ungen ut (fast mindre creepy).
Jag döpte den till Unulf. Fråga mig inte varför.
Eller..det var väl inte så mycket ett barn
som ett huvud. Ett litet, dockaktigt huvud.
Själva förlossningen var inte alls så smärtsam
som jag hade räknat med. Obviously.
Jag menar- det var ju som att klämma ut
en tennisboll istället för en vattenmelon.
Hur som helst.
När jag hade fött det lilla barnet huvudet
och höll det i min famn så fick jag
världens starkaste känsla inombords.
Det var som om alla mina moderskänslor
(som jag inte ens visste att jag hade)
slog igång samtidigt.
Jag hade fött ett barn.
Ett livs levande barn som var mitt eget.
Och trots att det inte var mer än ett huvud
så upplevde jag en kärlek till det som jag
aldrig tidigare känt. Det märkliga är att jag
fortfarande kommer ihåg det så tydligt.
Det är en fin känsla.
Nu längtar jag lite mer efter att bli mamma.
Dock så vore det ju trevligt om mina barn
har mer än bara huvuden. Om man får vara kräsen.
Typ såhär såg ungen ut (fast mindre creepy).
Jag döpte den till Unulf. Fråga mig inte varför.
Trevlig helg.
Detta var en bra helg, som innehöll
mycket mat, och mycket trevligt sällskap!
Fredag:
Pizza på stan med Ellen och Gustav.
Varsin Ben & Jerry's till efterrätt.
Börjar bli en tradition när jag och Ellen ses.
I'm not complaining.
Shopping på ebay.
Det är VÄLDIGT svårt att hitta skäl till varför man inte
bör köpa en Sailor Moon-kostym klockan 02.30 på natten.
"Den är ju så himla billig!!"
Lördag:
Shopping och glass på stan med Ellenpellen.
40-årskalas, trerätters middag samt Melodifestivalen på kvällen.
Go Loreeeeeeeeeeeen!
Söndag:
Stek vid vår grillring med David, mamma och pappa.
Så mysigt att sitta på varsitt renskin och fika i solen!
Detta var med andra ord en fett bra helg.
Mer sånt, tack. ♥
mycket mat, och mycket trevligt sällskap!
Fredag:
Pizza på stan med Ellen och Gustav.
Varsin Ben & Jerry's till efterrätt.
Börjar bli en tradition när jag och Ellen ses.
I'm not complaining.
Shopping på ebay.
Det är VÄLDIGT svårt att hitta skäl till varför man inte
bör köpa en Sailor Moon-kostym klockan 02.30 på natten.
"Den är ju så himla billig!!"
Lördag:
Shopping och glass på stan med Ellenpellen.
40-årskalas, trerätters middag samt Melodifestivalen på kvällen.
Go Loreeeeeeeeeeeen!
Söndag:
Stek vid vår grillring med David, mamma och pappa.
Så mysigt att sitta på varsitt renskin och fika i solen!
Detta var med andra ord en fett bra helg.
Mer sånt, tack. ♥
Effektivt tidsfördriv.
Detta höll mig sysselsatt i TRE timmar idag.
Drygt som bara den, men oj vad det fick tiden att gå!
Antal bitar: Typ en miljard. Minst.
Drygt som bara den, men oj vad det fick tiden att gå!
Antal bitar: Typ en miljard. Minst.
Helgens fynd.
Som jag skrev i detta inlägg var det typ
hundra år sedan jag shoppade sist.
Därför gjorde jag det i helgen, och här har ni mina fynd:
Ett par coola pilotisar.
Das nagellack.
Favoritparfymen "Radiance".
En blå- och vitrandig t-shirt.
Blå byxor.
Och ett par knallblå shorts.
Nu ska jag ta det lugnt på shoppingfronten ett tag.
Jag kanske råkar beställa något från Internet i helgen
dock, men det behöver ni ju inte säga till någon.
hundra år sedan jag shoppade sist.
Därför gjorde jag det i helgen, och här har ni mina fynd:
Ett par coola pilotisar.
Das nagellack.
Favoritparfymen "Radiance".
En blå- och vitrandig t-shirt.
Blå byxor.
Och ett par knallblå shorts.
Nu ska jag ta det lugnt på shoppingfronten ett tag.
Jag kanske råkar beställa något från Internet i helgen
dock, men det behöver ni ju inte säga till någon.
Time flies.
Nästa söndag firar jag och David 2,5 år tillsammans. Det är helt galet vad fort tiden går, men samtidigt känns det som att vi har varit ihop mycket längre än så. Skumt.
Sen att vi firar dagen på helt skilda håll (jag har en sk. "Kvinnohelg" hemma med min kära mor, och David är på skotersafari i Ammarnäs) är en annan femma. Men men, det får la gå ändå!
Sol=glass.
Idag är det soligt ute.
Sol=glass.
Spelar ingen roll om det är mitt i vintern,
snöstorm och 40 grader kallt. Är det soligt så kan
man ändå äta glass, utan att verka efterbliven.
Det vill jag göra idag.
Ge mig en Magnum mandel och jag skall ge dig evig kärlek.
Sol=glass.
Spelar ingen roll om det är mitt i vintern,
snöstorm och 40 grader kallt. Är det soligt så kan
man ändå äta glass, utan att verka efterbliven.
Det vill jag göra idag.
Ge mig en Magnum mandel och jag skall ge dig evig kärlek.
Sista föreställningen på "hemmaplan".
Jag trodde inte att det var möjligt, men igår
lyckades vi faktiskt överträffa föreställningen
som jag skrev om i detta inlägg. Så sjukt kul!!
I och med att det var vår sista föreställning så
fick vi tillåtelse att "busa" med varandra, men inte
på ett sätt som var uppenbart för publiken.
Det resulterade i ändrade sångtexter,
uppdragna bh:ar, roliga grimaser, manliga pussar,
bävrar, skorpioner i maten, utbytta instrument
och mycket, mycket annat som gjorde det
svårt för oss på scenen att hålla oss för skratt!
Nu lämnar vi Robertsfors bakom oss och tar
sportlov i några veckor. Den 14/4 är vi sedan tillbaka,
men denna gången på Sagateatern i Umeå!
Se till att boka biljetter redan nu.
Det gör man via Biljettcentrum. :)
lyckades vi faktiskt överträffa föreställningen
som jag skrev om i detta inlägg. Så sjukt kul!!
I och med att det var vår sista föreställning så
fick vi tillåtelse att "busa" med varandra, men inte
på ett sätt som var uppenbart för publiken.
Det resulterade i ändrade sångtexter,
uppdragna bh:ar, roliga grimaser, manliga pussar,
bävrar, skorpioner i maten, utbytta instrument
och mycket, mycket annat som gjorde det
svårt för oss på scenen att hålla oss för skratt!
Nu lämnar vi Robertsfors bakom oss och tar
sportlov i några veckor. Den 14/4 är vi sedan tillbaka,
men denna gången på Sagateatern i Umeå!
Se till att boka biljetter redan nu.
Det gör man via Biljettcentrum. :)
Appear as you are. Be as you appear.
"Be like the sun for grace and mercy.
Be like the night to cover others' faults.
Be like running water for generosity.
Be like death for rage and anger.
Be like the earth for modesty.
Appear as you are.
Be as you appear."
- Rumi
Be like the night to cover others' faults.
Be like running water for generosity.
Be like death for rage and anger.
Be like the earth for modesty.
Appear as you are.
Be as you appear."
- Rumi
