mikaelaisraelsson

Den 10:e juli åker jag till Gran Canaria i en vecka
med Lise-Marie och hennes familj!
Det.Känns.Helt.Sjukt.

Nu taggar jag sommaren mer än någonsin!!





























Ovan är bilder från stället vi ska bo/vara på, och
HÄR hittar ni hotellets hemsida!

Jag hade en väldigt lyckad shoppingdag igår.
Skor stod högst upp på prioriteringslistan, och
efter en timme i staden hade jag hittat;


Ett par romarsandaler..


..ett par röda "converse-liknande" skor..


..och ett par likadana fast lila.

Allt detta gick på 350 ynka kronor!
You gotta love it!

"Låt mig inte så mycket söka att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket söka att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket söka att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som man får.
Det är genom att glömma sig själv som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta som man blir förlåten."

"LSMMTUAFIMC = Laughing so much my turban

unravels and falls in my curry."

Stinas macka..

..och Mikaelas macka.


Point made.

..men det är det värt! XD

Så här går det när man håller aromatburken
upp-och-ner och dunkar den i bordet.
Vem hade kunnat ana det?

You walked in the room
and time was standin' still.
Knew you were my destiny
by the way you made me feel.
Only you in my life
forever and today.
You're everything I ever imagined
my love could be.
You for me.

♥

Sex månader.
Jag älskar dig mer för varje dag som går.

Vi sitter på lunchen och pratar om vad man ska göra
för att folk ska komma ihåg en efter man har dött.

Jag: Nåt viktigt! Nån stor upptäckt eller så! Typ som Einstein gjorde!
Rasmus: Einstein..? Visst var det han som var med i första Bondfilmen?

"Jag längtade efter varenda dag i resten av mitt liv
för jag visste att du skulle vara där."

Just i denna stund sitter jag och läser en blogg
tillhörande en tjej vars pojkvän gick bort i höstas.
I veckor och månader har hon skrivit ett inlägg nästan varje dag.
Alla handlar om honom.

Om saknaden, om smärtan, om ilskan, om förnekelsen och besvikelsen.
Om allt de fick göra och allt de hade sett fram emot.
Om allt han aldrig skulle få uppleva.
Om allt DOM aldrig skulle få uppleva..

Det går inte att läsa utan att bli påverkad- utan att bli uppriven.
Ingen hade kunnat förutse det.
Inte han, inte hon, inte någon.

Det är det som skrämmer mig.

Det är när döden kommer så nära inpå som man
verkligen börjar reflektera över sitt eget liv.
Jag tänker på allt och alla i min närhet.
Jag tänker på min familj, mina vänner, på David..♥

Om något sådant hände någon av dem så vet jag
ärligt talat inte hur jag skulle reagera.
Jag vill inte ens tänka tanken.

Livet är flyktigt.
Döden är abrupt.

Så mycket vet jag i alla fall.
Därför försöker jag att varje dag vara tacksam för allt jag har.
Även fast det är svårt ibland.
Det är så mycket lättare att vara otacksam över allt man inte har.
Och det suger.

Igår var det releaseparty för barnprogrammet "Bulldog" som jag
och några av mina klasskompisar medverkade i under jullovet.
Här kommer lite bilder från kvällen:


Micka looked like thiiiiis!


Fick gomat'n när vi kom dit.


Sedan såg vi på pilotavsnittet tillsammans.
Stina betraktar sin tv-debut med spänning.


Efter programmet höll söta Ylva ett tal där hon tackade
alla personligen för deras insats i programmet.
Fint!


Lise-Marie och Stina slåss om efterrätten.


Oj vad vi åt..!


Kvällen avslutades med en tipsrunda med frågor som
handlade om programmet, barnen, hundarna och de medverkande.
Jag, Stina, Lissan och Nettan fick tröstpris för våra ynka fem rätt;
varsin Bulldog-knapp. ^^

Kvällens bästa citat kom från Ylva då hon stod och skrek ut
de rätta svaren till tipsrundan (med betoning på skrek):
"Jag har gått hos SJU talpedagoger, hör ni det??!!" XD

Det var en rolig once-in-a-lifetime-upplevelse!
Jag är glad att jag fick chansen att medverka i programmet.
Nu får vi vänta och se ifall det blir en "Säsong 2"..

Jag har insett att jag nog måste vara Barefoot Monarchy's största fan.
Jag är åtminstonde det mest hängivna.
Insåg nämligen att jag har varit på ALLA deras spelningar.
Och det var till och med innan jag blev kär i deras snygga gitarrist. ♥

Jag följde med dem på deras genrep innan de skulle spela på Verket i torsdags.
De övade hemma hos Emil i hans lilla, lilla replokal.
Såhär liten var den ungefär:

Anyways, de ägde.
Som vanligt.
De är duktiga, mina pojkar. ^^

..som mina strumpor till exempel.
They make me all happy an' stuff.
(^^)

Jag: "Pappa, du är typ svart i ansiktet. Vad har du gjort?"
Pappa: "Kört snöslungan."

Åh. Då förstår jag.

Elva semlor blev det i år.
Jag ser det som en trevlig utmaning att försöka slå det nästa år.
Wish me luck!

Det är ju ändå helg..



(Okej då. Om ni vill veta den egentliga anledningen till varför
vi handlade godis för 865 kronor i tisdags kan ni trycka HÄR.)

Vi har engelska just nu.
Men min lärare är inte här.
Hon är nämligen och kopierar upp texten till
"The lions sleeps tonight".
Hon tycker att vi ska sjunga den i canon.

"Det är ju mycket roligare än att läsa noveller!"

Skriver med mamma på Facebook-chatten.

Ylwa:

Tja!

Mikaela:

Hejdu. :)

Ylwa:

Har du nånsin tänkt på att bli polis o hundförare ?

Mikaela:

Tjaa..nån gång kanske. Hurså?

Ylwa:

Du ser ju lite lagomt barsk ut är lång smart o tycker om hundar.

Mikaela:

Haha, kanske det. :P

Men hur kom du att tänka på det? :P

Ylwa:

De pratade om poliser på radion i dag, o du får mina svart öga när du blir arg.

Och det behövs fler tjejer inom polisyrket.

Mikaela:

Tanken har slagit mig. men risken att dö på jobbet varje dag

känns väl inte så lockande.

Ylwa:

Inte?

Mikaela:

Nee. :P Men ändå..

Jag skulle kunna tänka mig det faktiskt.

Ylwa:

TJA DU WHY NOT?!

Mikaela:

Jadu..

---

Why not?