the little things.

5 saker som gör mig ännu mer övertygad
om att jag har världens bästa pojkvän:

  1. Det faktum att han TYCKER OM att dammsuga, och
    ofta erbjuder sig att göra det när jag ska städa mitt rum.
    (Han vet att dammsugning är det värsta jag vet)

  2. Det faktum att han manglade en hel hög med lakan
    igår så jag slapp, bara för att han såg hur less jag var.

  3. Det faktum att han klev upp kl 7.30 med mig imorse
    och gjorde frukost till oss båda, trots att han inte
    behöver åka till jobbet förrän kl 14.30 i eftermiddag.

  4. Det faktum att hade gräddat plättar till oss
    när jag kom hem på min lunchrast idag.

  5. Det faktum att han ofta gör allt detta och tusen
    andra saker utan att jag ens behöver be honom.

    If that ain't love, I don't know what is. ♥

"They're so fluffy I'm gonna diiiiie!"

Sådana här tofflor önskar jag mig i julklapp:



Så. Då vet ni det.
Nu får ni slåss om vem som ska få den
stora äran att köpa dem till mig!

Finns på DENNA sida.

efterlängtad.



Idag kommer denna snygging hem.
Så i helgen blir det systerystermys för hela slanten! ♥

carpe diem.



Bygde Boys 1 år.

Jag överväger seriöst att göra en kategori
här på bloggen som heter "Bygdeå Boys", för på
sista tiden har typ vartannat inlägg handlat om dem.

Men de är ju så grymma, och jag är så sjukt
stolt över dem, så det kan faktiskt inte hjälpas!

Idag har gruppen funnits i ett år, vilket
firades lite i förskott med knytkalas igår
på Filla i Bygdeå med Bygdeå Boys+deras familjer.


Go´fika.


En Bygdeå Boys tårta, dagen till ära.


Hög mysfaktor!


Adrian, gruppens skapare, höll motvilligt tal.

Till sist fick grabbarna ställa upp sig
för att ta ett "Ettårs-foto."


Det gick väl..sådär.


Här har vi de fina pojkarna!

Grattis igen! Jag hoppas på många år till med er. ^^

BB och Blåsljud.

Igår var det Musikcafé i Robertsfors.
Där framträdde både Bygde Boys och Blåsljud.
Det var tokbra, som alltid. Here's some pics, jao!











Sedan blev det dags för det obligatoriska kyrkkaffet.





Därefter tog Bygde Boys över.







Nästa vecka ska JAG medverka på söndagens Musikcafé.
Ingen prestationsångest alls där inte, nejnej.

En klar förbättring.

Resultatet av en hel dags garderobsrensande:

Före:


Efter:


Före:


Efter:


Myees. Jag är rätt så nöjd!

Snygg & Snyggare.

Denna bild togs också under innebandyn igår,
men jag kände att den förtjänade ett eget inlägg.



Jag älskar mina vänner.
De får mig att se så snygg ut. :P

Lite struktur har ingen dött av.

Ibland får jag ett ryck av kreativitet, och då gäller det att passa på.
Detta har jag spenderat den senaste halvtimman med att göra:









En låda till mitt smink!
Inte ALLT mitt smink, bevars, men till allt läppglans,
nagellack, och grejs till ögonen i alla fall.

Nu får vi se om den här överskottsenergin räcker
till att städa resten av garderoben också...

Friday.

Igår var det innebandy i Jenningshallen.
Det var inte supermycket folk, och ett tag var det
fler som tittade på än som faktiskt spelade.
Men det funkade det med!

Vi ledsnade dock snart på att sitta och glo på dem, så då
drog vi till OK ock köpte fett. Sedan blev det mycket roligare!







Jag, Adrian och Ellen var kvällens "Tre musketörer".
Galet vad kul vi hade! Seriöst- vad skulle jag göra utan er? ♥

Efter innebandyn for vi alla och fikade på Filla.


Gustav H var där, och även hans flicka Hilda.


Rakel och Joel var också där bl.a.

TACK kära vänner för en trevlig kväll! Loveloveloveyou. ♥

close-ups.

Alla bilder togs vid det senaste Praisepartyt.











call me weak. just do it.

Jag vet inte varför, men det verkar ligga i en kvinnas
natur att vara svag för musikaliska killar.
Detta gäller naturligtvis även mig.

Det spelar nästan ingen roll vilken typ av instrument de
kan spela (men jag måste väl erkänna att gitarr,
piano och saxofon får hjärtat att klappa extra hårt).
Kan han dessutom sjunga så är det kört.

När jag då ser min kära pojkvän stå på scen
och spela på sin gura så får jag väldigt svårt att
fortsätta bete mig som den någorlunda sansade
kvinna jag gärna vill utge mig för att vara.

Jag skulle kunna jämföra det med att David vore
Justin Bieber, och jag vore en skrikande, trettonårig flicka.

Det. Är. Så. Pinsamt.

Men å andra sidan är det väl ett kärt besvär också.
Jag menar, jag kunde ju inte vara mer stolt över honom
än när han står på scen och gör det han älskar.
Det gör mig glad i hela hjärtat.


Världens bästa musikaliska pojke. ♥

Som ett brev på posten.

Igår väntade ett kuvert från min kära syster
på oss i brevlådan när vi kom hem.
I det låg bl.a. denna söta lilla nyckelring till mig.

Jag tycker den speglar min personlighet ganska bra
- blond och med en shoppingkasse i varje hand.





Tack sis, du är ju för söt.

Bättre en fågel i handen..

Svartmesarna som hänger runt vår fågelfröautomat
räds inte för att norpa frön ur pappas hand heller.

Sjukt kaxigt!






Broräcket duger också bra att äta från.

Release me.


Om du tror att du har det svårt..



En lördag med Lissan.

Idag fick jag äntligen träffa min kära vän Lise-Marie igen.
Det är alldeles för länge mellan gångerna enligt min åsikt,
men så går det när båda har jobb och annat att sköta.

Anyway- idag träffades vi alltså på stan.
Vi började med att shoppa lite. Eller..JAG shoppade. Till David.
Sen fick Lissan visa vägen till Wayne's, där jag aldrig hade varit förr.

Där satt vi sedan i typ två timmar och snackade skit,
innan det blev dags för oss att dra hemåt.
Sjukt trevligt var det. Hon är bra, den där Lissan!


Och fotogenisk, framför allt. ♥


Och jag fick min efterlängtade cheesecake.


Cravings.

Jag vill ha cheescake.
Alltså typ..nu. Seriously.
Jag har crejvat det i VECKOR!!

Kanske jag bara borde ta tummen ur och baka en då?
Så tänker ni kanske. Men det känns så vaaansinnigt drygt, säger jag då.


Ingen cheescake för lat-Mikaela..

A trip down memory lane.

I söndags drog familjen Israelsson fram diabilderna.
Detta kan av många ses mer som ett straff än
som ett söndagsnöje, men jag tycker tvärt om.

Det är det mysigaste som finns!

Jag älskar doften av duken, av de dammiga lådorna.
Jag älskar ljudet när man byter bild, och surret av projektorn.
Jag älskar att påminnas om allt vi gjorde. Allt vi var.

Jag bara älskar det.




David kidnappar folk från skotersafarit.


Liten syster Sandra på vår bakgård för typ en miljard år sedan.


Glass med kondenserad mjölk till gjorde inte saken värre.


Giv mig styrka.

Jag har just gett mig på att försöka sortera
in 915 blogginlägg i 12 olika kategorier...

If I don't get out of this alive,
just go on without me.

SAVE YOURSELVES!! GAAH!!


Blackbird, fly.





Lördagens shoppingfynd.

I lördags gick jag på stan med Ellenpellen.
Detta är vad jag lyckades få med mig hem:


En halvkort tröja från H&M.


En grå/lila-randig tröja, också den från H&M.




Samt TRE stycken BH:ar från Twilfit.
Såå..nu slipper jag förhoppningsvis köpa några fler
på ett tag. Det måste vara det drygaste som finns.

Tjejkväll.

I fredags hade jag och Ellen tjejkväll i hennes nya lägenhet.


Hur mysigt som helst!


Värdinnan bjöd på enchiladas.


Ellen kan det där med att laga god mat.


Till efterrätt avnjöt vi varsin Ben&Jerry's till gamla Grey's Anatomy-avsnitt.


Dagen efter var det shopping som stod på schemat.
Lunch åt vi sedan i lägenheten.


Spicy Italian levde verkligen upp till sitt namn.
Jag DOG! Antingen var det rejält med krut i mackan
eller så är jag bara mesig. Eller båda delarna.

Hur som helst- jag hade galet trevligt.
Hon är som bra, den där Ellen. ♥

"Allt ditt är pappas".

David borde ha anat att vår frys inte är det
tryggaste stället att förvara sin mat i.

Särskilt inte när det är pizza.

A som i Fail.

Jag vet inte hur det är med er, men
personligen så känner jag att jag inte riktigt
kan stå bakom detta exempel till 100%..


Då var det bestämt..

"Och så gick det till när prinsen dammsög sin
väg till prinsessan och halva kungariket.."



Var bara tvungen att spara "Svärmors" kommentar också. ;P

Real men.


HUR kunde jag missa detta..?

I december 2009 drog jag igång ett
"Rim-battle" här på bloggen.
Jag trodde att jag bara fick in ett enda bidrag
(som efter noggranna efterforskningar visade
sig vara jätte-jätte-stulet), men ACK så fel jag hade!

Alldeles nyss upptäckte jag nämligen nedanstående bidrag, från
ingen mindre än Gustav-Sensei (a.k.a Gustav Larsson).



Där har vi alltså den rättmätiga vinnaren!
Bara två år för sent liksom, but who's counting?

Gustav- jag skickar ditt pris (evig ära och berömmelse) med posten.



Undrar du varför jag publicerar en massa gamla inlägg?
Klicka HÄR!

Favorit i repris.

Mitt uppe i dagens nostalgitripp så KAN
jag bara inte låta bli att länka till det
mest legendariska inlägget som min blogg
någonsin har skådat- nämligen det inlägg som
skrevs av världens egna Nils "Lord of Näs" Larsson.

Klicka HÄR och skönj lektyr på hög nivå.


Mannen. Myten. Legenden.



Undrar du varför jag publicerar en massa gamla inlägg?
Klicka HÄR!

Kunde du inte ha varit liiite mer specifik?

Jag måste bara publicera detta inlägg igen.
Det är ett sms som jag fick av min kära far
när han hade åkt iväg till stugan utan sin
älskade fickkniv. Det blev min uppgift att hitta den
och ta med den dit några dagar senare.

Det var väl inget "Mission Impossible" direkt..

"Jag glömde min fickkniv. Den ligger i vänstra fickan i mina skinnbyxen.
Dem häng i pannrummet. Jag saknar min fickkniv. Jag behöv den hela tiden.
Jag klarar mig inte utan min fickkniv. Kan du ta den när ni kommer. Snälla.
Jag har skrivit en sång. Den heter "Min fickkniv". Den går såhär:
"Jag vill ha min fickkniv. Den som ligger i mina skinnbyxen i pannrummet."
Nu är sången slut. Visst var den bra? Kan du ta min fickkniv när ni kommer?
Den ligger i mina skinnbyxen i pannrummet.
Ring om du är osäker på var den är. (I pannrummet). /Pappa"






Undrar du varför jag publicerar en massa gamla inlägg?
Klicka HÄR!

Veckans spelberoende:

Blockgubbar 3.
Börja inte spela det, för då kan du inte sluta.

Seriöst.


Stalker-Staffan

Denna gång var det inte själva inlägget
i sig som jag fastnade för, utan en av kommentarerna.
Inlägget handlade om när jag och klassen var på
Holmsunds Tropikhus och såg självaste Staffan Ling.

OCH KOLLA VEM SOM KOMMENTERADE DET!!



Det finns en möjlighet att det är min kära vän
Stina Höglander som har varit i farten, men jag vill
gärna fortsätta tro att Staffan Ling faktiskt läser min blogg.



Undrar du varför jag publicerar en massa gamla inlägg?
Klicka HÄR!

Gamla visdomsord.

Hittade denna bild i ett inlägg jag skrev om
"Gröna rummet" på Forslunda för två år sedan.

Jag tycker den är ganska vettig, men ack så svår att leva efter.





Undrar du varför jag publicerar en massa gamla inlägg?
Klicka HÄR!

118 118 visste mer än jag.

Läste just detta inlägg och förundrades
över det faktum att 118 118
kunde veta bättre än jag.

Mikaela frågar:
"Vad heter min nuvarande pojkvän?"

118 118 svarar:
"David. Detta är statistiskt sannorlikt, och blir ännu
mer självklart när man tittar på betydelsen;
"Den älskade"! Killar som heter David brukar
i allmänhet vara synnerligen trevliga och se
väldigt bra ut, så det måste väl vara så han heter?
Hälsningar 118 118."

Min dåvarande pojkvän hette inte David,
men vi vet ju alla hur det slutade..;P


Han blev visst min David till slut. ♥



Undrar du varför jag publicerar en massa gamla inlägg?
Klicka HÄR!

Flashback.

Nu har jag SJUKT lite att göra.
Så lite att jag har bestämt mig för att
läsa igenom alla mina gamla blogginlägg.

Detta kommer förmodligen resultera i
ett antal nostalgiinlägg på bloggen under dagen.

Så ni är beredda på det bara.

Praiseparty.

I lördags var det Praiseparty för hela
slanten i Pingstkyrkan i Robertsfors.

Var du inte där så missade du något, I tell you!


Ester höll i leken "Baklängescharader".


Robin och Johannes skulle gissa, och resterande medlemmar
i deras lag skulle försöka gestalta det som stod på väggen.


Som här, t.ex. Hur lätt?


Det var roligare att se på från sidan.
Jag har märkt att kameran är en väldigt bra ursäkt
för att få stå och titta på när folk gör underliga saker. :P


Pastorn sa några väl valda ord.


Sedan drog lovsångsteamet igång.


Blåsarna.


Snygg-David.



Jag lyckades inte ta en enda bild på basisten (Jakob)
därifrån jag satt, men han var där. Jag lovar.
Tänk er bara trummisen fast stående, så har ni honom.

Deras syster Hanna som kompade på piano
ville inte heller fastna på bild. Typiskt.

Men det var en trevlig kväll, minsann!
Det har nog aldrig varit så mycket folk på en
Praiseparty-kväll heller, vilket var sjukt kul. ^^

Worth the wait.

"I wish I could wake up tomorrow morning,
turn around and whisper "Please stay".
My small bed suddenly feels so big.
But I know one day I will be able to
turn around every morning and
you will be there, and you will stay.

And even though I miss you every second
and every minute, for that, it is worth the wait."





weheartit

RSS 2.0
Design by Tasnim