mikaelaisraelsson

Nu för tiden är torsdagar veckans bästa dag. På torsdagar kommer nämligen David hem från att ha jobbat i gruvat i Kiruna.

Måndag till onsdag går jag som i en dimma. Jag är dagavill, jag är deppad, jag är uttråkad, jag orkar inte städa eller laga mat, utan går bara och väntar på den där torsdagen.

Först när David kliver in genom dörren känner jag mig hel igen. Först då är allt som det ska vara. Och när han väl är hemma försöker vi göra det bästa av varje dag. Ikväll med middag på AllStar!

Jag är ensam.
När jag är ensam är jag uttråkad.
När jag är uttråkad äter jag.

HELLOOO COOKIES!

Nu väntar ännu en natt på Hotell Israelsson/Burström. Och med hotell menar jag verkligen hotell.

Rena handdukar, fluffiga tofflor och levande ljus på rummet. And look- there's friggin' chocolate on my pillow!!

Det här har varit en bra dag. Den började med att jag och David drog ut på en skotertur, som avslutades med fika vid en översnöad grillplats.

Därefter åkte vi till Storheden och fyndade en fin lampa till sovrummet, en matta till vardagsrummet, en skrivare och lite annat smått och gott. Får lägga upp bilder på det en annan dag!

Nu sitter vi i soffan och tittar på Lyxfällan. Mys!

Tror att jag kanske, men bara KANSKE, måste köpa nya jeans.

Kanske.

Kom just tillbaka från en trevlig kväll på AllStar tillsammans med Sandra och Alexander. En AllStar-burgare och en Chocolate brownie milkshake senare är jag GODE mätt!

Tack för en trevlig kväll, guys!

Jag hade en riktigt trevlig lördag tillsammans med min bästaste Ellen idag!

Först stod shopping på schemat, och jag köpte kläder för första gången sedan jag flyttade till Luleå typ! Mitt på dagen gick vi och fikade på Café condis, shoppade lite mer och gick sedan tillbaka till lägenheten och åt middag.

Därefter spontandrog vi på bio för att se Les Miserables, och avslutade sedan kvällen med att somna framför tv'n båda två. Kan man begära något mer av en lördag?

..väntar alltid för länge. Visst är det så?

Just nu väntar jag på att bussen som min bästa vän Ellen sitter på ska pallra sig hit. Har sett fram emot detta ända sedan i början av december då vi bestämde att hon skulle komma upp den här helgen!

Jag ska försöka fördriva den sista tiden med att baka något gott till vårt kvällsfika tror jag bestämt.

Fick just veta att vi har tenta nu på torsdag, inte på fredag som jag trodde! Såå..vi hörs på torsdag kväll.

Det här kan bli intressant.

Enda nackdelen med nya soffan är väl liggsåren jag har fått av att spendera de senaste två dygnen på den. Fast det är inte soffans fel egentligen. Det är förkylningens fel.

Nåja. Det positiva med att vara sjuk är att man kommer undan med att äta godis till lunch. Och middag. Sa någon kvällsfika?

Jag har alltid velat ha en ljus soffa, så vi blev tipsade att köpa en sådan medan vi inte har barn (av praktiskt skäl).
Men frågan är vem som sölar mest- jag eller ett spädbarn. Hmm.

Hur som helst- den är superskön och SUPERSTOR! Den såg seriöst mindre ut i affären, hur nu det är möjligt.

David ringde nyss och berättade att han och min blivande svåger Alexander var påväg hem med vår nya sofffa. Äntligen säger jag bara! Vi har nämligen inte haft någon soffa sedan vi flyttade hit, så den är ytterst välkommen.

Detta har fungerat som vår soffa under den senaste månaden.

I eftermiddags gick jag ut på en spontan långpromenad. Normalt sätt skulle jag ha prioriterat bort det och tänkt att jag "inte har tid"- särskilt med tanke på hur mycket skolarbete jag har just nu. Men efter träningskursen vi har läst i skolan så har jag faktiskt börjat uppskatta- ja kanske rentav börjat njuta av motion. Känns bra!

Och med alla bröllop som väntar i sommar är det väl lika bra att börja köra hårt med det redan nu. :P

Känslan när man hittar bortglömda upp-och-ner-bullar i frysen alltså..oslagbart! Tack farmor!

Davids val av flingor till vänster, Mikaelas val av flingor till höger. Mitt beslut grundades bara till 95% av leksaken i paketet.

Nu har jag förnyat mitt skoterkörkort. Inte för att det var tio år sen jag tog det (obviously) utan för att Transportstyrelsen har kommit på att alla skoterkörkort måste ha en bild också. Bara för att var dryga.

Och som alltid med körkortsfoton ser man ut som ett annat kioskmongo. Men men, jag måste ju bara stå ut med det i tio år till!

De senaste fyra åren har jag haft som nyårslöfte att jag inte får äta "vanligt" godis, utan bara chokladgodis. Konstigt godislöfte tycker många, men för mig var detta det enda sättet att kunna sluta äta allt annat godis. Jag behövde ha något kvar, och då blev det choklad!

Men efter att inte ha ätit något annat godis i fyra år har jag blivit lite less på choklad. Jag känner aldrig ett sug efter det längre! Därför är detta års nyårslöfte helt tvärtemot de tidigare- jag ska bara äta "vanligt" godis, ingen choklad.

Så nu får jag äntligen äta så många skumtomtar jag vill!

Jag ville bara skriva ett samlat "Tack" här till alla som kommenterat, skrivit eller på annat sätt hört av sig efter det förra inlägget jag skrev. Jag har läst, jag har gråtit, och jag har känt mig otroligt lyckligt lottad över hur många som har tagit sig tid att beklaga sorgen.

Tack för att ni finns. Ni vet vilka ni är.

Den 1/1 2013 somnade min älskade morfar in.

Min sorg hade varit stor oavsett när detta hade hänt. Men jag tror att det känns extra tungt just för att det blev början på det här året. Året som skulle bli det bästa i mitt liv.

Trots alla som försöker trösta, som försöker muntra upp, så känns det som om jag sitter i en låda av glas. Jag kan se glädjen, men jag kan inte ta på den. Jag kan inte känna den.

Tiden läker alla sår, det vet jag. Just nu känns det bara som att ingen tid kommer att räcka till.